Idag när jag vaknade låg jag och tänkte på att om en vecka när jag vaknar - då är det min bröllopsdag. Jag börjar att bli lite nojjig nu sista veckan. "Är det en finne som är på väg att komma ut i pannan?" "Jag börjar väl inte bli förkyld?" "Vad säger väderleksrapporten?"Ahhhh. Det finns ju egentligen ingenting jag kan göra. Försöker att leva precis som vanligt för att inte något ovanligt och oförutsätt ska ske de sista dagarna. Jag vill känna att jag har kontroll, även om jag inte har det.
Längtar i alla fall att få bli fru till Glenn. Och egentligen är ju det det enda som räknas.
2 kommentarer:
Haha, jag minns hur stissig jag var veckan innan. Lusläste väderleksrapporterna (vi hade ju Hurricane Bill som låg ute och lurade på Atlanten - och DET hade varit katastrof). Men sen gick jag och köpte stort, snyggt paraply och släppte faktiskt alla nojjor. Allt annat kommer att kännas oviktigt när du väl står där, iklädd brudklänning och redo att säga "ja" till Glenn. Själv firar vi en vecka som gifta idag! =)
Hade min dag igår! Och det var fantastiskt från början till slut - bara att slappna av och följa med!
Lycka till!
Skicka en kommentar