Pratade precis med älsklingen som är i Spanien över datorn. Man saknar inte kossan (tjuren i det här fallet) förrän båset är tomt ... Tror aldrig att jag har längtat så mycket efter honom som jag gör just nu. Det är helt sjukt.
Jag saknar att kunna störa honom när han är mitt uppe i ett dataspel ...
Jag saknar att kräva honom på kramar ...
Jag saknar att ligga bredvid honom på golvet framför tv:n och titta på House ...
Jag saknar att gnälla på honom för att det stinker när han steker kött i köket ...
Jag saknar att tassa upp tyst för att inte väcka honom när jag går upp på morgonen ...
På tisdag kommer han dock hem - för att försvinna igen - men från torsdag är han min! Jag räknar med att få dejta honom på fredag :-)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar